Nellie, Snällie eller Skällie. Kär hund har många namn... Nu är hon i himlen och badar i Frolic. Nästan hundra hundår gammal blev hon, farmor och farfars fina tik. Vem ska nu välkomna oss så fint, rota i våra väskor efter godis, stjäla våra skor och lämna salivspår på Alvas gosedjur? Käraste minnena av Nellie är när vi lämnade henne ensam en kvart på landet för att gå och bada och hon straffade oss genom att äta upp ett par trosor. Eller den gången då vi skulle passa Nellie över natten och hon kände sig lite orolig utan matte (farmor) och prompt skulle sova i sängen, tätt intill Mona, så Jonas förpassades till ett annat rum. Nu blir det inga fler nos-buffar i knät under matbordet. Hej då Nellie, vi kommer alltid att sakna dig och legenden om den ruttna fisken som du hittade i skogen kommer att berättas i generationer.
För att lätta upp stämningen kommer här ett par videos där Alva informerar om det senaste inom rymdforskningen. Klicka på dessa två länkar (eller kopiera och klistra in i webbläsaren).
Tack Mona för din ömsinta beskrivning av Nellies leverne.
SvaraRaderaBra med Alvas "rymdberättelse", som gör mig åter på bra humör.