Lilla Alva

Lilla Alva

onsdag 29 april 2015

Ny kusin och vårbestyr

Vem är bebis och vem är fem år? Alva fick ett återfall av bebisskap när en ny kusin föddes. Kusin Kensie är morbror Daniel och Lindas flicka. Alva kände sig spänd och ansvarstyngd. Hur skulle hon ta sig an uppgiften? Hon ville gärna klappa, nosa och hålla. En sak är säker: Alva kommer att lära Kensie allt om hur man är en prinsessa. 
Hur man är en onödigt söt påskkärring är en annan lärdom som Kensie kommer att bli varse. Efter att tiggeriet introducerats vid Halloween kunde det lika så gärna fortsätta på skärtorsdagen. Alva kammade hem en stor korg med raffinerat socker. Alla kompisar som normalt sett inte får godis vräkte i sig allt på en gång. Alva har korgen full, flera veckor senare. Olika utfall av de olika uppfostringsmetoderna, för den forskningsintresserade. 
Det finns en risk att Alva i framtiden kommer att se sin blogg, titta på bilderna och tänka "Min mamma var aldrig med mig under min uppväxt". Därför vill jag nu skicka ett riktat meddelande till dig, Alva, i framtiden, då du förhoppningsvis är läskunnig: DET VAR JAG SOM HÖLL I KAMERAN UNDER DIN UPPVÄXT. DET VAR ALLTSÅ JAG SOM SÅG TILL ATT DU BLEV DOKUMENTERAD. DÄRAV SYNS JAG ALDRIG PÅ BILD. Slut på meddelandet. (Och här två undantag) från sjön Gömmaren på påsklovet:
 Annars då? Jo, annars är våren här och utomhussäsongen har börjat. Det är olika typer av fordon som alterneras från eftermiddag till kväll, med avbrott för lite födointag. Springcykel, sparkcykel, annan sparkcykel, vanlig liten cykel, vanlig stor cykel och så vidare. In och ut ur förrådet.  Efter dagis äts det extramellis i parken. Den blå Tupperware-asken rymmer olika slags överraskningar varje dag. Häromdagen "Surimisticks" direkt från frysen. 
                                                  Eftermiddagsgrannarna radar upp sig.
Press-stopp! Alva tog mod till sig och började helt plötsligt använda sin stora cykel istället för pytte-låne-cykeln. Lite läskigt i början men nu kan hon cykla både uppför och nerför och därmed går färden till och från dagis helt plötsligt mycket smidigare.  
 Ibland lite väl smidigt. Mamma får springa för att inte tappa henne ur siktet.
 Ett stilleben på Mira och andra individer. Höjden av förnedring för en gammal hund är att på ålderns höst tvingas bära strumpor av märket Hello Kitty på baktassarna för att inte klia upp sina färska operationssår efter den senaste omgången dumma tumörer. Mira hänger sig kvar på Tellus och vi hoppas att hon inte ger upp än på några år.
Varma solstrålar i den kalla vårluften: