Om Alva får välja

 Om Alva får välja, och det får hon allt som oftast, åker hon gärna till Ikea. Minst en gång i veckan. "Mamma, är Ikea öppet?" är det första hon säger när hon vaknar på morgonen. Det är något magiskt över Ikea, tycker Alva. Förut gillade Alva mest av allt att leka på barnavdelningen. Åka rutschkanan och prova leksaksspisarna. Nu tycker Alva mest av allt om att "gå på restaurang". De har fina köttbullar på Ikea, tycker Alva. Billigt också. För 15 kronor får barnen 5 köttbullar, mos, sås och lingonsylt, och en vaniljglasspinne. Alva lägger till "bubbelvatten" och en chokladmousse för 8 kronor. Det är ju trots allt semester. Sen sitter hon där och njuter av sitt mos. I måndags ville hon äta baklänges och började med chokladmoussen och åt sedan upp maten. Inte sylten. Alva gillar inte sylt. Ja, att äta på restaurang är det senaste för Alva. Att "fika" är något annat hon gärna gör. Gärna utomhus eller på kafé. Vi åkte till Flottsbro för att bada men Alva ville bara sitta på filten och "fika glass" och titta på alla konstiga människor. Tänk, snart är Alva gammal nog att leka på leklandet "Småland" på Ikea. Man kan gissa att Ikea kommer att vara ett favoritställe lång tid framöver.

 Som nummer två på önskelistan, tätt efter Ikea, kommer rutschkanor. När vi svängde förbi en nyöppnad park i Stuvsta höll Alva på att tappa hakan av förtjusning. En monsterrutschkana av sällan skådat slag. Värmen till trots (jo, det var faktiskt riktigt varmt i början av veckan) ville Alva åka om och om igen.

Utanför Heron City finns en annan favoritrutschkana. Lite läskig tycker mamma, men inte Alva. Sen har vi varit till Hågelbyparken i Tumba. Åkt den årliga bilturen i deras "Trafiklek". Den här gången fick mormor styra bilen. Där råkade vi på Poppy. Alva och Poppy sprang runt ett gammalt träd och fnissade åt något som bara de förstod...

En rädd och skadad Kotte

Så till sorgligheter. Kotte, vår mångårige husigelkotte har gått bort. Det är konstigt hur små till synes obetydliga val kan ge så oförutsedda konsekvenser. Om inte mamma hade bestämt att lunchen skulle ätas på uteplatsen, då hade kanske inte Mira smugit ut och blodtörstigt attackerat en intet ont anande Kotte. Kotte och Mira har träffats förr. Då med plockepinn i Miras ansikte. Den här gången fick Mira in ett bett i huvudet och lille Kotte blödde. Inte så mycket tänkte mamma, men tydligen... Han frustade och skakade och såg riktigt ledsen ut. Men så knallade han iväg och vi trodde han skulle klara sig igen. "Han gick till sin familj" sa Alva. Dagen efter såg vi honom orörlig i grannens trädgård. "Mamma, Mira dödade igelkotten" insåg Alva ledset. Vi hoppas att han inte led så mycket och mamma straffar sig själv genom att varsamt släppa ut alla otrevliga tvestjärtar i naturen och hindrar pappa från att platta till en endaste mygga. Alva vet redan att man inte får trampa på myror. Respekt och empati för andra varelser. Den viktigaste lärdomen - check.