I år stannade Alva och mamma hemma från luciafirandet. Helt otroligt skönt att slippa, tycker både Alva och mamma. Måste vara en av världens konstigaste traditioner; att klä ut sig och stå och sjunga. Som om barnen vore cirkusdjur. Och föräldrarna ska fotografera, och slåss om bästa platsen. Sen äta barnbakade nyhostade lussebullar. Nej tack. Detta är den nya traditionen; att strunta i alla dylika måsten. Vilken befrielse. Dessutom berättade mamma för Alva att tomten inte existerar. Det är mamma som är tomten och så är det inte mer med det. Mamma är ändå bäst, så vad spelar det för roll? I den här familjen ljuger vi inte, och vi firar inte lucia. Punkt. För övrigt härjar just nu ögoninflammation, vinterkräksjuka, löss och vanliga förkylningar på en och samma avdelning på dagis. Men inga barn är hemma och är sjuka?! Blir ju extra roligt då, att samlas allesammans och fika ihop. Tänker de. Gissningsvis blir Alva ensamt barn på dagis nästa vecka.
Alva stannade hemma och pyntade clementiner med nejlikor. Och nedan: hemma hos mormor hjälpte Alva till att göra spenatfyllda piroger. Fick in snitsen direkt.
För övrigt är Alva på väg att knäcka läskoden. Det blev bokstäverna I + S som tillsammans gick att läsa. M+O+S blev däremot lite för svårt.
Idag, lördag, var en stor dag. Alva hade nämligen håret uppsatt i en fläta i nästan fem minuter. Sedan svidade hon om till ballerina, ty det vankades kalas hemma hos Gloria.
Veckans hotelse:
1. "Om inte jag får något annat i min kalenderjulstrumpa än en godisask kommer jag att förstöra hela huset."
Vilka fina piroger, Alva, du får skriva ned receptet och berätta hur man gör. Vågar jag gissa att traditionen med kalenderstrumpa snart ingår i de bortrationaliserades sällskap?
SvaraRaderaJa, nästa år blir det chokladkalender. Samma fulchoklad i olika former. Inga obehagliga överraskningar.
SvaraRadera