Så var julledigheten till ända. Mycket kan man säga om dagis, men det är åtminstone tillräckligt stimulerande för Alvas energinivå. Under ledigheten har det varit klurigt att hitta på nog med uttröttande aktiviteter. Inte lättare blir det när det klassiska tvåårstrotset gjort entré på allvar. Nu har de många barnuppfostringsböckerna plockats fram och gåtts igenom. Man kan väl lugnt påstå att teorierna är många och inte särskilt samstämmiga. Eller, vad sägs om experten Jesper Juuls teori om att det i själva verket är föräldrarna som beter sig trotsigt när barnet säger ifrån? Fri uppfostran eller sätta gränser? Är det okej att doppa köttbullar i vattenglaset på restaurangen? Får man gå barfota ute i snön? Alva får inte gå barfota i snön, men däremot får hon faktiskt doppa köttbullarna i vattenglaset. Bordsgrannarna får ursäkta. Enligt författarna till "Trotsboken" är trots ett tecken på utveckling hos barnet. Om man tänker så, känns det lite bättre.
Trotset till trots lyckades Alva locka hit Poppy för en liten lekstund. Det gick under omständigheterna smidigt. Dock fick Alva nog när det påstods att Poppy också är två år gammal. "JAG e tå åj!" utbrast Alva då. Den siffran var tydligen upptagen. När hon såg Poppys klänning sa hon "Ja lill också ha känning" och klänning blev det. Nu är det bara klänning som gäller. Även kosten har ändrats. Förut var det kött som var nummer ett, kyckling och olika sorters filéer. Nu är ugnsbakade potatisklyftor ett säkert kort. Selleristjälkar med dipsås är ännu bättre. Ost på smörgåsen är ett minne blott. Allt ska doppas i vattenglaset. Avokado är fortfarande gott men inte chilibearnaise. Smaklökarna utvecklas hela tiden.
Alva såg fram emot att åka hem till faster Joanna som fyller år idag. Däremot hade hon vissa reservationer mot att ge en present till henne. "Ja lill också ha present!". Detta med presenter är något som introducerats på allvar i och med denna jul. Förmodligen är fenomenet här för att stanna. För övrigt är Mira en nypåkommen konkurrent om mammas kärlek. Stundtals står Mira ganska lågt i kurs hos Alva. Men om någon utomstående kommer fram till Mira så säger Alva högt: "De e MIN hund!". Som tur är blandas trotset med gamla, vanliga, roliga och empatiska Alva. När Alva var hos mormor i veckan hade hon som vanligt "samling" på köksgolvet. "Hörni allihompa, lyssna jag säger nu, kom alla barnen, allihompa, sjunga blinka lilla stjärna nu!". Och så ska alla sitta i en ring runt henne och lyssna på hennes instruktioner. Väldigt sött. Väldigt Alva.
Här en glad Alva med kompis Poppy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar