Sagor och sanningar

Lilla Alva.... Den här veckan har Alva verkligen varit liten. Alva har nu haft feber 3 gånger i sitt liv. Alla 3 gångerna har febern varit enda symtomet, förutom ledsenhet förstås, och klåda/smärta i tandköttet. Efter febern har lagt sig tittar det upp ett par nya vita medlemmar i den bakre regionen i munnen på Alva. En gång hade hon 41 graders feber och då var hon otäckt slö. Nu var inte febern lika hög, men ändå. Om detta finns att läsa att det är en myt. Det finns inget vetenskapligt samband mellan feber och tandsprickning. Istället heter det att "föräldrar skyller på tänderna när barnet har feber". Så är det alltså. I själva verket är det tänderna som passar på att komma fram när barnets immunförsvar är upptaget med att bekämpa en infektion. Man kan tycka att den infektionen borde ge sig till känna i form av några andra symtom än feber, typ snorighet, hosta eller halsont. Men icke. Så, denna vecka har pappa vabbat av mytiska skäl. Igår fick Alva äntligen tillbaka sin lust till att hoppa. En snabb titt i munnen på Alva, och där, där glänser topparna till två sprillans nya tuggtänder. Det är över för den här gången. Eller kanske för gott? Det ser ut som att alla 20 mjölkisarna är på plats nu. Nu väntar vi på tandlossningen om några år.


I övrigt har Alvas mormor fyllt år! Det är inget som Alva uppskattar särskilt mycket eftersom hon är den enda som får fylla år nu för tiden. "JAG E TÅJ ÅJ!!" skriker hon till svar. "DE MIN TÅTA!!" och "DE MIN SENT!" (present). Efter mycket om och men accepterade Alva att mormor fyllde 10 år. Absolut inte 59. Sen var det allsång på mormors köksgolv.

Till arkivet: Alva kan nu göra kullerbyttor.

Det har väl inte undgått någon att Alva älskar att hoppa? Hon älskar också att balansera. Här, ett litet klipp där Alva hittat en gammal ihopfällbar grind, eller "panka" (planka) som hon balanserar på och hoppar från samtidigt som hon sjunger "En elefant balanserade, på en liten spindeltråd".