Liten snögumma

Alva har varit på ett sprudlande humör veckan efter alla sjukdomar. Istället är det mamma och pappa som är sjuka och ömkliga. Alva tar ingen notis utan drar med pappa ut på snöturer flera gånger om dagen. En liten snögubbe blev det och många turer i pulkan. Alvas förkortade dagisdagar har också gett en piggare Alva. Nu går Alva på dagis 08.30-15.30 fyra dagar i veckan och det är precis vad hon orkar med.




Alva äter avokado och tycker sedan att snögubben behöver låna pappas mössa...
En dagsfärsk Alvabild. Alva kommenterade bilden så här: "Ja gungaj. De sint (fint) vädej ute å ja lille (ville) gå ut i min täggådd (trädgård). Ja ska äta den nästa åj (pekar på ett bröd). Å gå till stjanden (stranden) med Kajsa och Poppy. De e min savorit.". En bild kan säga så mycket...

Sagor och sanningar

Lilla Alva.... Den här veckan har Alva verkligen varit liten. Alva har nu haft feber 3 gånger i sitt liv. Alla 3 gångerna har febern varit enda symtomet, förutom ledsenhet förstås, och klåda/smärta i tandköttet. Efter febern har lagt sig tittar det upp ett par nya vita medlemmar i den bakre regionen i munnen på Alva. En gång hade hon 41 graders feber och då var hon otäckt slö. Nu var inte febern lika hög, men ändå. Om detta finns att läsa att det är en myt. Det finns inget vetenskapligt samband mellan feber och tandsprickning. Istället heter det att "föräldrar skyller på tänderna när barnet har feber". Så är det alltså. I själva verket är det tänderna som passar på att komma fram när barnets immunförsvar är upptaget med att bekämpa en infektion. Man kan tycka att den infektionen borde ge sig till känna i form av några andra symtom än feber, typ snorighet, hosta eller halsont. Men icke. Så, denna vecka har pappa vabbat av mytiska skäl. Igår fick Alva äntligen tillbaka sin lust till att hoppa. En snabb titt i munnen på Alva, och där, där glänser topparna till två sprillans nya tuggtänder. Det är över för den här gången. Eller kanske för gott? Det ser ut som att alla 20 mjölkisarna är på plats nu. Nu väntar vi på tandlossningen om några år.


I övrigt har Alvas mormor fyllt år! Det är inget som Alva uppskattar särskilt mycket eftersom hon är den enda som får fylla år nu för tiden. "JAG E TÅJ ÅJ!!" skriker hon till svar. "DE MIN TÅTA!!" och "DE MIN SENT!" (present). Efter mycket om och men accepterade Alva att mormor fyllde 10 år. Absolut inte 59. Sen var det allsång på mormors köksgolv.

Till arkivet: Alva kan nu göra kullerbyttor.

Det har väl inte undgått någon att Alva älskar att hoppa? Hon älskar också att balansera. Här, ett litet klipp där Alva hittat en gammal ihopfällbar grind, eller "panka" (planka) som hon balanserar på och hoppar från samtidigt som hon sjunger "En elefant balanserade, på en liten spindeltråd".

Hörni!

Vardag igen. Alva slapp skolas om på nytt på dagis efter ledigheten utan verkar ha accepterat sin 32-timmars arbetsvecka.

Minnesvärda Alva-uttryck denna vecka

Alva till pappa: "Hörni tjejjer, lyssna på mig nu!"
Alva till morbror: Dani, lill du bo i min hus?

Annat kul är att Alva har lärt sig att ljuga riktigt bra. Om hon har något på tallriken som hon inte tycker om säger hon först: De ÄCKLIT! Ja gillar inte sån!
Sen hytter hon med gaffeln mot bordsgrannens mun, ler stort och säger: Här, de JÄTTEgott!

Alva har inrett sitt legohus med sängar av disksvampar till gubbarna... (Kan ni se Alva någonstans på bilden?)


Man kan ana att några av hårstråna på Alvas huvud håller på att bli längre, men det är ganska lokalt i nacken än så länge.

Alva visar Eddie hur han bör göra med sina leksaker. Senare samma lediga fredag har Alva sedvanlig samling på mattan med morbror och mormor. "Lilla snigel akta dig" sjungs.

Så, hur går det med trotset? Jo, upp och ner. En sak som hjälper är "alternativ". Alva gillar att välja själv, i den mån det går.

Vem är du, vem är jag?

Så var julledigheten till ända. Mycket kan man säga om dagis, men det är åtminstone tillräckligt stimulerande för Alvas energinivå. Under ledigheten har det varit klurigt att hitta på nog med uttröttande aktiviteter. Inte lättare blir det när det klassiska tvåårstrotset gjort entré på allvar. Nu har de många barnuppfostringsböckerna plockats fram och gåtts igenom. Man kan väl lugnt påstå att teorierna är många och inte särskilt samstämmiga. Eller, vad sägs om experten Jesper Juuls teori om att det i själva verket är föräldrarna som beter sig trotsigt när barnet säger ifrån? Fri uppfostran eller sätta gränser? Är det okej att doppa köttbullar i vattenglaset på restaurangen? Får man gå barfota ute i snön? Alva får inte gå barfota i snön, men däremot får hon faktiskt doppa köttbullarna i vattenglaset. Bordsgrannarna får ursäkta. Enligt författarna till "Trotsboken" är trots ett tecken på utveckling hos barnet. Om man tänker så, känns det lite bättre.


Trotset till trots lyckades Alva locka hit Poppy för en liten lekstund. Det gick under omständigheterna smidigt. Dock fick Alva nog när det påstods att Poppy också är två år gammal. "JAG e tå åj!" utbrast Alva då. Den siffran var tydligen upptagen. När hon såg Poppys klänning sa hon "Ja lill också ha känning" och klänning blev det. Nu är det bara klänning som gäller. Även kosten har ändrats. Förut var det kött som var nummer ett, kyckling och olika sorters filéer. Nu är ugnsbakade potatisklyftor ett säkert kort. Selleristjälkar med dipsås är ännu bättre. Ost på smörgåsen är ett minne blott. Allt ska doppas i vattenglaset. Avokado är fortfarande gott men inte chilibearnaise. Smaklökarna utvecklas hela tiden.

Alva såg fram emot att åka hem till faster Joanna som fyller år idag. Däremot hade hon vissa reservationer mot att ge en present till henne. "Ja lill också ha present!". Detta med presenter är något som introducerats på allvar i och med denna jul. Förmodligen är fenomenet här för att stanna. För övrigt är Mira en nypåkommen konkurrent om mammas kärlek. Stundtals står Mira ganska lågt i kurs hos Alva. Men om någon utomstående kommer fram till Mira så säger Alva högt: "De e MIN hund!". Som tur är blandas trotset med gamla, vanliga, roliga och empatiska Alva. När Alva var hos mormor i veckan hade hon som vanligt "samling" på köksgolvet. "Hörni allihompa, lyssna jag säger nu, kom alla barnen, allihompa, sjunga blinka lilla stjärna nu!". Och så ska alla sitta i en ring runt henne och lyssna på hennes instruktioner. Väldigt sött. Väldigt Alva.

Här en glad Alva med kompis Poppy.

Gott nytt år!

På juldagen hos farmor och farfar kom äntligen tomten med lite julklappar! En massa Lego och en alldeles egen hund. Det var synd att farbror Björn var ute precis när tomten kom förbi.



"Såja lilla hund" säger Alva till "Vaffe" som han heter.


Mira fick en mysig dinosaurieoverall av faster Joanna som nyligen återvänt från Korea.


På annandagen kom tomten IGEN! Alva kunde knappt tro att det var sant! Tyvärr missade även morbror Daniel att tomten kom förbi.

Alva fick en doktorsväska med tillhörande doktorsglasögon och en Pippi-servis i porslin som hon nu gärna badar i badkaret med. Det blir roligast så. För övrigt älskar Alva fortfarande att bada. Det enda hon älskar mer är att hoppa. Numera från höga höjder. På bilden är Alva nybadad och iklädd sin nya "jamas". Efter en timmes bubbelbad med Pippi-servisen är det alltså dags för en timmes hopp-session. Då ska alla titta på och fånga Alva när hon hoppar.

Julledigheten har varit en härlig tid för olika slags sjukdomar som avlöst varandra. Nyårsafton var inget undantag. Därför firades nyårsafton genom att Alvas pappa iklädde sig sina sprillans nya mjukisbyxor. I övrigt var det inga märkvärdigheter annat än att Alva fick dricka saft till middag.

Veckans citat:

"Kommer Bompabompa nu?" (Bolibompa)

"Hej lilla gumman" (Alva till pappa)

Nu, lite sång!