Mitt emot oss bor det en familj med två barn. En femåring och en fyraåring. Tyra och Tilda. På något magiskt vis har de aldrig ens hälsat. I fem år har de kikat in i vårt vardagsrum och vi har spanat mot deras sovrum. Alva har istället fokuserat på de lite mer kontaktsökande grannbarnen. Men så en regnig majdag möttes de, och sedan dess blåser de såpbubblor och sprejar varandra med vattenpistol hela dagarna.
De andra dagarna jobbar vi med Alvas fobi för myror. I vagn närmar vi oss kolonierna. Alva skriker med skräckblandad förtjusning, tittar fascinerat på hur de bär på sina avlidna vänner och skriker sen "Närmare mamma, kör vagnen närmare!".
Fobi eller mani?
SvaraRadera