Nej, det är ingen synvilla. Vi har faktiskt firat Valborg för första gången sedan lilla fröken föddes. Länge har vi sluppit denna plåga men i år kändes det som att det var dags att berätta för Alva om denna högtid (!?). "Långängen" heter platsen med brasan, de många karusellerna, hoppborgen, sockervadden och lotteristånden. Vi tog bilen och åkte runt i cirklar i evigheters evigheter innan vi insåg att Långängen är den äng som ligger femhundra meter in i vår skog. Alltså vår egen äng. Jaja, man kan inte ha alla getterna hemma varje gång. Det var precis lika fruktansvärt som vi mindes det. Det enda Alva ville ha var spunnet socker, men kön var trettio meter lång... Sen ville hon hoppa hoppborg, fast helst med förälder. Det blev en snabb karuselltur, en kort titt på brasan, en polkagrisnapp och osaltade popcorn. Sen hem... äntligen.
Alva börjar se lite väl gammal ut tycker vi. Vad hände med bebisen? Det börjar se ut som en femåring, minst.
I går fick Alva äntligen åka till morbror i Gamla stan. På tåget fick pappa reda ut de värsta tovorna i håret.
Morbror hade väntat med julgransplundringen så att Alva själv fick plocka ner och äta dammiga polkagriskäppar. Sedan en tur till polkagrisfabriken mitt emot. Mycket polkagris blev det, den här helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar