Försommar-Alvas bestyr

Ja... ni behöver ju inte köpa My little ponysar till Alva vid nästa högtid. Alvas förskollärare och tillika granne, Camilla, har donerat denna digra samling.  

En somrig kväll fick Alva för sig att det var SKÄRPNING för Hello Kitty, Ebba, Orson och Kameli. De kan ju absolut ingenting, tyckte Alva, och startade hemskolning. Hon hade läxförhör och var mycket sträng. 

I fredags var dagis stängt så Alva packade sin väska och åkte hem till mormor. Det behövs mer saker än man kan tro när man ska vara hos mormor. Bland annat frysta köttbullar, tydligen. 

Annars har det mestadels varit väldigt varmt. 

Man får passa på när man ser en skymt av Alva. Oftast är hon ute och leker med sina kompisar, kommer inspringandes endast för att äta, dricka och kissa. 

Skärholmen gånger två, och så lite grannbarn.

Försommarstranden i Skärholmen: 

Sen vidare till Skärholmens centrum där farfar skulle springa Skärholmsloppet (har det redan gått ett år sedan sist?) Alva fick medaljen. Sen hem och studsa i sängen med Tyra och Tilda. Hm... "Alva sa att vi fick hoppa i eran säng!", menade grannbarnen med de smutsiga strumporna. Tydligen trodde de att Alva var familjens överhuvud. Det kan faktiskt stämma. På morgonen när pappa frågade om Alva ville följa med på loppis i Huddinge svarade hon: "Vi har redan tillräckligt med grejer pappa".

Plötsligt händer det

Mitt emot oss bor det en familj med två barn. En femåring och en fyraåring. Tyra och Tilda. På något magiskt vis har de aldrig ens hälsat. I fem år har de kikat in i vårt vardagsrum och vi har spanat mot deras sovrum. Alva har istället fokuserat på de lite mer kontaktsökande grannbarnen. Men så en regnig majdag möttes de, och sedan dess blåser de såpbubblor och sprejar varandra med vattenpistol hela dagarna.  

De andra dagarna jobbar vi med Alvas fobi för myror. I vagn närmar vi oss kolonierna. Alva skriker med skräckblandad förtjusning, tittar fascinerat på hur de bär på sina avlidna vänner och skriker sen "Närmare mamma, kör vagnen närmare!". 

Mycket polkagris, och bränt ris.

Nej, det är ingen synvilla. Vi har faktiskt firat Valborg för första gången sedan lilla fröken föddes. Länge har vi sluppit denna plåga men i år kändes det som att det var dags att berätta för Alva om denna högtid (!?). "Långängen" heter platsen med brasan, de många karusellerna, hoppborgen, sockervadden och lotteristånden. Vi tog bilen och åkte runt i cirklar i evigheters evigheter innan vi insåg att Långängen är den äng som ligger femhundra meter in i vår skog. Alltså vår egen äng. Jaja, man kan inte ha alla getterna hemma varje gång. Det var precis lika fruktansvärt som vi mindes det. Det enda Alva ville ha var spunnet socker, men kön var trettio meter lång... Sen ville hon hoppa hoppborg, fast helst med förälder. Det blev en snabb karuselltur, en kort titt på brasan, en polkagrisnapp och osaltade popcorn. Sen hem... äntligen.

Alva börjar se lite väl gammal ut tycker vi. Vad hände med bebisen? Det börjar se ut som en femåring, minst.

I går fick Alva äntligen åka till morbror i Gamla stan. På tåget fick pappa reda ut de värsta tovorna i håret.

Morbror hade väntat med julgransplundringen så att Alva själv fick plocka ner och äta dammiga polkagriskäppar. Sedan en tur till polkagrisfabriken mitt emot. Mycket polkagris blev det, den här helgen.