Lilla Alva

Lilla Alva

tisdag 14 mars 2017

En höst, en vinter, och snart en vår.

Hösten 2016 var första hösten som Alva också började bry sig om höstlöv efter att mamma insisterat på att uppmärksamma de döende bladen i sju år. Vi klippte till och gjorde höstfint tillsammans. 
 Morfars inplastarmaskin går varm varje höst. 
De moderna barnens största högtid är inte längre julafton utan Halloween.  
Alva ägnade höst och vinter åt mys med Molle och flera besök i snöig trädgård där vi gjorde snöänglar och byggde snölyktor. Molle la en och annan korv vilka behövde sorteras innan arbetet i snön kunde fortsätta.
 Lördagsfrukost kräfva fileade apelsiner. Och någon tur i den livsfarliga pulkabacken.  
Mira råkade ut för en ond tarmsjukdom av okänd art och svävade mellan liv och död under tre nätter på intensivvårdsavdelningen på djursjukhuset. En natt ringde veterinären kring midnatt och sa att det såg ut att bli den sista natten för Mira eftersom hon drabbats av blodförgiftning och var mycket svag. Men man ska inte underskatta supertiken Miranda Mazarin som repade sig och passerade sin trettonde födelsedag. Alva har planerat för åtminstone två år till med sin "storasyster".

Till höger en orelaterad bild på fina extramormor Birgit som Alva besöker då och då.
  Alva passerade ju också en födelsedag. Den sjunde. Med buller och stök på Exploria Nöjescenter där en ansenlig mängd medlemmar från Alvas tjejmaffia deltog. 
 Prinsessa för en dag.
Alvas skola brann ju delvis ner i augusti, och nu i mars hade de äntligen renoverat klart. En morgon trodde Alva att det var dags igen, men det var bara en dramatisk morgonsol som busade.
Tack vare somrarnas inlinesträning lärde sig Alva helt automatiskt att åka skridskor. Kungsträdgården är favoriten med fin belysning och musik. Mammas skridskor kände igen sig efter de många turerna till samma isbana för ett antal decennier sedan.
Annars har vintern varit en hård prövning då mormor anslutit sig till den växande skaran av cancersjuka. Av alla sorter kan man ju hoppas att få slippa just lungcancer. Helt plötsligt uteblev söndagsluncherna hos Teta, eller blev av men under dystra former. Alva oroade sig på sitt vis, och noterade argt att ingen mormorsmat fanns i frysen. Mormor får cellgifter nu och vi hoppas på att vardagen snart infinner sig. En ljusglimt i tillvaron är lille Kian. Kusin nummer tre, som kom med storken mitt i allt.
I övrigt rullar dagarna på, fort fort fort. Ibland får man följa med mamma till jobbet, och ibland kan man få titta på sin padda. 
På fritids kan man få dansa med tvillingarna Isabella och Sophia som seglat upp som bästisar. Om man har otur kan man sedan tappa greppet från en klätterställning och landa på sin arm och få en spricka och tvingas ha gips i 3 veckor.
Och oftast har man galen fantasi och pysslar ihop en liten koja under skrivbordet som man smyckar med diverse teckningar och där man sedan spenderar sin eftermiddag med olika hemliga uppdrag.
 En sjuåring 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar