Plötsligt hände det!

Det var en stor dag i den stolta mammans liv då hon äntligen lärt sin dotter cykla. Eller? Nej. Dottern kom hem från dagis och sa: "Mamma, jag kan cykla. Jag lärde mig själv i parkleken Vippan". Varpå mamman svarade: "Nej, det tror jag inte.". Varpå dottern sa: "Johooo!". Varpå mamman knackade på grannen Isabelles dörr och bad att få låna hennes lite mindre cykel för att se om det kanske kunde vara sant. Och det var det. Förmodligen har hon kunnat hur länge som helst. Det verkar dock lättare att testa själv utan en massa prestationsångest och förväntningar. Och man kan alltså inte hoppa över den minsta cykelmodellen, av snålhet, och köpa en modell större och tyngre direkt. Jaja. Alltid lär man sig något. Alva är mäkta stolt! Och mamma och pappa också.