FinAlva skriver listor och går på tvåårskalas

Så här fin kan man bli om man heter Alva och släpper ut en Lilla-My-knut som fått vila på hjässan under en dag. Och så pyjamas på det. 

Och så här fint kan man skriva när man snart är fem. På dagis vägg hänger denna shoppinglista. Och så har finkusin Ted fyllt två år!

Plötsligt hände det!

Det var en stor dag i den stolta mammans liv då hon äntligen lärt sin dotter cykla. Eller? Nej. Dottern kom hem från dagis och sa: "Mamma, jag kan cykla. Jag lärde mig själv i parkleken Vippan". Varpå mamman svarade: "Nej, det tror jag inte.". Varpå dottern sa: "Johooo!". Varpå mamman knackade på grannen Isabelles dörr och bad att få låna hennes lite mindre cykel för att se om det kanske kunde vara sant. Och det var det. Förmodligen har hon kunnat hur länge som helst. Det verkar dock lättare att testa själv utan en massa prestationsångest och förväntningar. Och man kan alltså inte hoppa över den minsta cykelmodellen, av snålhet, och köpa en modell större och tyngre direkt. Jaja. Alltid lär man sig något. Alva är mäkta stolt! Och mamma och pappa också.

Kusin i ugnen

Jobb och dagis, dagis och jobb. Den inrutade vardagen är tillbaka. Alva trivs på sin nya förskoleavdelning och har ännu inte hoppat på det rikstäckande förkylningståget. En rolig nyhet i den rutiga vardagen är att Alva ska bli kusin, igen! Nu är det morbror Daniels och Lindas tur att bidra med kusinleveransen. Alva är än så länge skeptisk och lätt bekymrad över den stundande konkurrensen om morbrors uppmärksamhet. Men det löser sig nog.  

Alva fick nyheten via en söt tröja

 Alva nattar sina nallar i vagnen.