Sensommar, bandage, gräddfil och Smultron

Innan sommaren tog slut såg det ut så här:

Regniga dagar inomhus med Playmobil-landskap. Soliga dagar i parker, på bilden Rådsparken i Huddinge. Där har de Alvas favoritmat "toast". Mycket exlusivt. Och jo, efter hot om kortklippning har Alva numera gått med på att ordna håret i olika slags frisyrer som håller håret trassel- och smutsfritt.

Mycket varm dag i parkleken Vippan, i Fruängen 

Alvas favoritsommarfrukost: "Tacos enligt Alva". D.v.s tortillasbröd, majs och gräddfil.

Alva har enligt egen utsaga blivit för gammal för sin plastiga Hello-Kitty-sparkcykel (som var svindyr och aldrig användes) och övertalade på ett skickligt sätt sin mor att efter jobbet svänga förbi en sportaffär och inhandla en riktig variant. Den tar hundra kilo och är förhoppningsvis den sista sparkcykeln som någonsin inhandlas. Dagarna efter petade Alva in sin fot i ett rullande cykelhjul och fick åka på turné till olika akutmottagningar. Mamma tyckte att det såg milt ut men pappa som visade sig vara en höna tyckte att det skulle göras en fjäder. På det fjärde stället, Karolinska i Solna, fick Alva röntgas och ett bandage lindades. "En spricka" sades det. Mamma tyckte att bandaget lindades alldeles för hårt och pappa kontrollerade det dagen efter hos vårdcentralen som tyckte att det var i sin ordning. Sedan tyckte en tant med oklar befattning, och dessutom via telefon, att Alva skulle gipsas och sitta i rullstol i en månad. Mamma tyckte att det lät som galenskap för en liten spricka. Dessutom skulle Alva till Brännskademottagningen för att kontrollera sin sårskada. På den enheten har de en egen mottagning för s.k. "cykelfötter". D.v.s. fläckvist hudbortfall. Mamma tyckte att det såg ut som ett vanligt sår som krävde mycket luft eller möjligtvis ett Bamseplåster. Efter en vecka med många turer fick Alva äntligen komma till en ortoped som tyckte att bandaget var för på tok för hårt lindat, att röntgenbilderna visade på maximalt en "bubbla" i skelettet, att det absolut inte var tal om någon gipsning eller rullstol och att Alva när helst hon kände för det kunde prova att stödja på foten. En timme senare provade Alva att stå, och en halvtimme senare sprang hon runt som om inget hänt. En tur till brännskademottagningen senare togs även bandaget bort och man konstaterade att såret var lindrigt och nästintill läkt. Av detta kan man dra lärdomen att man ska lyssna på vad mamma säger. Hur som helst kom världens bästa grannar Håkan och Camilla förbi och lämnade en jättesäck med dockor, dockkläder och dockmöbler. Alva har med flit inte fått några dockor av ideologiska skäl, men denna försändelse kom precis då Alva ordinerats stillasittning i soffa. Man kan kanske gissa hennes stora lycka över tajmingen. Man kan också konstatera att alla ideologiska tankar man kunnat ha innan man fick barn nu har stoppats undan till förmån för en drägligare vardag. 

Säga vad man vill om skadade fötter, men det är i alla fall roligt med kryckor! 

Morbror Daniel tröstar en bandagerad Alva, och idag: mormor, pappa, morbror och Linda på Hasselbackens brunch där vi ersatte den traditionella veckohandlingen med den nya trendiga "veckoätningen" där man äter hela veckans måltider vid ett och samma tillfälle för det facila priset 255 kronor. På väg hem fick Alva plötslig benbrist och tvingade sin mor, som tydligen är den enda med arm-muskulatur att bära henne från Djurgården till Östermalmstorgs tunnelbanestation. Men trevligt var det.  

 Dagen innan hjälpte Alva farmor att pulverisera de stackars kantarellerna.

Och busade med Ted. 

Charmtrollet i fråga berättade vid ankomsten att han var blyg. Och lite förkyld. Han hade också lärt sig lite spanska på Mallorca. Mycket sött. Rykten gör gällande att han strax fyller två år. Tiden går!

Det senaste på Alvafronten är annars att hon börjat på nya storbarnsavdelningen "Smultron". Sista året på förskolan innan det är dags för förskoleklass. Och hon trivs fint! En annan nyhet är att hon numera bryter på finska när hon pratar med morfar.