Gubbarna byter bo, Kensie är så go', ho ho ho. Om den jul som flytt, och annat nytt.

Vad är detta? Jo, en blivande sexårings personligt utformade inbjudningskuvert. Kalaset? Det gick fint med hjälp av minutiöst planerat schema späckat med lekar, samlingar, prisutdelningar och annat hurtigt. Nästa år blir det leklandskalas. Om det så kostar hundra tusen kronor.

Vilka är detta? En bebisgalen Alva tillsammans med sitt senaste offer Kensie, eller Kenso, Benso, Keso. Hon är mycket kär och har därför många namn.

Om Alva fick som hon ville skulle vi köpa Kensie för en blygsam summa för att sedan spendera dygnets alla timmar med henne. Alvas syfte med allt hon gör är att få till stånd träffar med sin kusin. 

En väldigt snäll och tålmodig kusin.

Julen? Jo då, den kom. Kylskåpskalender med tillhörande dagliga presenter samt pepparkaksbak likaså. Inte heller i år var pepparkakorna goda. Men lika fina som vanligt. Alva älskar julen och det badande i julklappar som kommer av att vara ensambarn.                        

Sedvanlig trängsel på utomhus-Lucia där föräldrarna kunde se på varandras ryggtavlor samt hett efterlängtat Lego Friends-hotell. 

Julgodisbak och kalasmaraton-outfit. Även i år fyller alla 15 kompisarna år samma månad, till kariestrollens stora lycka.

Uppfriskande snö och kyla. Åkdonet "Sälis" med Ruben på jullovet.

En annan krispig vinterdag då temperaturen höll sig på -15 åkte Alva med mamma till sitt favoritlunchhak "66 kvadrat" i Fruängen där de dyra risbollarna serveras. Vi passade på att "klottra" på busskuren med hjälp av rimfrostat glas och en kam.  

             
Även mormor fick en lovdag med Alva. De gick till mormors favoritställe; Svenska kyrkan. Där fick Alva fika skorpor på kyrkbacken och tända ljus. Mormor gav henne upplysningar om kristendomen som vi andra försökt vänta med. Sedan fick hon sedvanlig frityrföda serverad under drottningliknande former.

Nog om den tid som flytt. I huset pågår omstrukturering av sällan skådad karaktär. Alvas rum har möblerats om för att skapa ett intryck av att där faktiskt går att vistas. Om två veckor byter papporna bo. Ruben blir delägare i radhuset och Jonas flyttar till lägenheten där Alva redan bor på deltid. Allt blir med andra ord helt vanligt i sin ovanlighet. Så, vad tycker Alva om detta? Vilka slags mardrömmar spökar för henne om nätterna och vilka men för livet är i skapande? Inga. Alva tycker att det ska bli "Jätteroligt". Hon är lika delar preppad som peppad. 

Slutligen vill jag härmed diarieföra detta oersättliga och ovärderliga dokument som nedtecknats samt bevittnats.